TACK.
Ni fina människor som trots att ni har fullt upp med egna problem har läst och kommenterat och peppat och tröstat i det oändliga. Det går inte att sätta ord på vad ni har betytt, jag tror inte att ni förstår det. Men jag vill försöka förklara för er.
När jag började blogga hade jag en djupt rotad ätstörning. Jag skrev som en sista utväg för att inte bli galen och väntade mig inte att någon skulle bry sig om mig. Men istället hopades kommentarer fulla av uppmuntran och förståelse och värme - jag hade ingen psykolog men ni fick mig att förstå att jag inte var galen och inte ensam.Nu tror jag på allvar att jag är frisk och det är faktiskt delvis tack vare er. Så ja.
Tictactoe, Sagobarn, Notenough, Clara.
Särskilt till er.
Hej fina. Tack själv för alla dina kommentarer, de har betytt otroligt mycket. Jag blir alldeles varm av att läsa att du känner att det är dags att gå vidare. Och det bästa är att jag vad det gäller hela ätstörningsbiten är redo att göra detsamma. Glöm inte att vi tror på dig och att du är bäst. Om du någonsin skulle behöva prata eller börjar vackla igen finns jag och många andra här för dig. Förresten, om du vill och känner dig bekväm med det kan du få min Facebook. Det hade varit fint att höra från dig ett tag för att veta hur det går för dig. Styrkekramar!
SvaraRaderaDet värmer inombords att höra att du är på väg framåt i livet och mot att leva ett friskt liv! :D Det är du som har gjort dessa ändringar, det är du som jobbat för att bli frisk och om mina kommentarer har varit hjälpande så är jag jätteglad att jag har kunnat bidra med något! :)
SvaraRaderaJag vill då passa på att tacka dig för ditt stöd! För trots den stora åldersskillnaden mellan oss så har du haft klokare insikter och råd än vad jag har. Du har peppat mig och det tackar jag för <3 Som Sagobarn skriver så delar jag också gärna fb-uppgifter om du skulle vilja det.
KRAM och du är grymt bra! :)
Vad härligt att läsa att du känner att du är frisk! Det är väldigt bra jobbat av dig. Du verkar vara en väldigt klok tjej.
SvaraRaderaJag upplever också stödet jag får via min blogg som mer eller mindre ovärderligt, faktiskt. Det minskar som du skriver känslan av att vara galen eller ensam. Dessutom är det socialt, och bara känslan av att det finns människor som stöttar är viktig.
Lycka till med allt, kramar!
lycka till!!! Kram
SvaraRadera