Det är mörkt ute. Jag har mycket att göra. Är det därför matångesten helt plötsligt bestämt sig för att komma på besök? Jag har försökt utmana mig själv men det slutar ändå bara med att jag äter för lite för att jag är rädd för ångest. Jag vill släppa det och tänka på mig själv som frisk men jag kan inte äta som mina kompisar. Jag kan inte sluta tänka på de äckliga kalorierna. Kanske blir det värre när jag samtidigt försöker slå ihjäl ätstörningen som tagit sig in i min älskade vän.
Men stopp.
Vi tar det en gång till.
Den framtid som jag har framför mig går inte ihop med ätstörningar. Jag får inte falla. Jag behöver inte gå ner i vikt. Nej nej nej helt enkelt. Det finns inte, jag älskar livet för mycket. Så mycket starkare än rädslan och jag ska säga det igen och igen tills det är helt självklart.
Att älska livet är ett bra steg på vägen och man kommer långt med det:) Jag vet att du kan vara stark men samtidigt är det svårt att alltid kämpa. Jag hejar på dig :)
SvaraRaderaförstår dig så exakt. Är i samma situation, intalar mig att jag faktiskt kan göra som alla andra. Men är så rädd för ångesten att jag ger efter. Vilket resulterar i viktnedgång och ökad ångest. Ibland vill jag bara krossa allt som har med ätstörning att göra! nej inte ibland, alltid.
SvaraRaderaDet är bra att tänka på framtiden på det viset och inse att ätstörningen inte har en plats, att det finns andra saker än att vara smal som är viktigt. Fortsätt ifrågasätta de dumma tankarna, du är klok! :)
SvaraRadera