Jag kan inte prata och jag känner inga lukter. Te och godis går ner men mat smakar ungefär som papper och känns inte så intressant. Böcker i drivor som jag vill och inte vill läsa och mitt i allting går jag och funderar över ifall mina ben är tillräckligt smala. Idioti. Det är svårt att vara motiverad när hela världen bantar, varför ska inte jag också liksom. Smala flickor överallt, ständigt dessa magra ben med för stora jeans. Varför är det så vackert med sjukdomar som är så farliga och lömska och fula rätt igenom?
Jag hoppas att jag inte triggar dig utan får dig att se hur du ser ut när jag säger att du har väldigt smala ben. Du borde verkligen inte ens behöva fundera på om de är smala eller inte, men det är ju så det är med ätstörningar. De får en att inte se hur man verkligen ser ut. Du är fin <3
SvaraRaderaDU ÄR SMAL!!! :) Håller med tictactoe helt och fullt! :)
SvaraRaderaOch det var det jag ville bidra med min kommentar, ett försök att få dig att se dig utifrån :) Kämpa på! kram
SvaraRadera