Hej, fina människor. Den senaste veckan har varit både rolig och hemskt jobbig, precis som alltid när det händer något mer än vardag. Mycket upplevt indeed. Jag mår bra men känner mest för att sova i ett par veckor. Och dricka fem liter varm choklad.
Jobbigt dock att alla i min omgivning pratar om dieter, träning och kalorier. Två tjejer i klassen kör LCHF, en gör pannkakor utan äggula för att få mindre energi. Tre har godisförbud som de ständigt diskuterar och det ständiga uttalandet "åh, jag har inte tränat på en hel vecka" verkar eka i korridorerna. Där hemma duggar bantningstipsen tätt.
Jag får ångest. Och inte bara som man säger när man får för mycket läxor, att åh jag får ååångest utan på riktigt, jag får ångest. I måndags fick jag förutom det där med äggulan höra om hur underbart det är att träna och det är mitt liv och ska inte du skaffa gymkort ändå och jag äter bara en halv portion havregrynsgröt varje morgon wiho. Jag blev röd i ansiktet och hjärtat pumpade i hundraåttio och efter en usel ursäkt om att besöka damrummet låste jag in mig på toan och grät. Hatar detta äckliga dietsamhälle.
Tur att det finns vettiga människor också, som säger rätt ord som jag behöver höra. Det är tur.
Hjärtat vad jag känner igen det.
SvaraRaderaDet är så man vill gråta, sätta sig ner och skrika åt världen att lägga av.
Låta en vara.
Älskade vän låt dom inte komma åt dig för du är så jävla bra precis som du är<3
Perioden precis efter att man insett att man vill bli fri och frisk så är man som mest känslig för omgivningen och allt som kan trigga en går direkt in i en. Men håll ut! Efter ett tag så slutar du att bry dig om vad andra gör och fokuserar på vad du vill och vad du mår bra av. Jag har hört att som f.d. ätstörd måste man slå dövörat till och upprepa inombords att "detta gäller inte mig"! Hoppas att du orkar kämpa på och försök att stänga av vad de säger. Jag brukar alltid byta samtalsämne eller skämta bort sådana saker. På mitt förra jobb var det jag som såg till att vi fikade på fredagar och sånt. Jag ville gå emot den där förbannade nyttighetshetsen, men sedan är jag ju inte rätt person att låtsas stå för det men jag försöker iaf att göra mig bästa för att inte trigga min omgivning med mat- och träningsångest. Håll dig stark och var den förändring du vill ska bli. Jag hoppas att detta samhälle snart ändras!
SvaraRaderakram!
Usch jag vet precis hur det är, får ångest nästan bara av att läsa detta! Helt seriöst, jag klarar inte av det, vet inte var jag ska ta vägen när någon i min omgivning börjar prata om det, börjar på någon diet eller börjar diskutera mat, vikt och kalorier... Det är inte lätt att bli frisk när så mycket fokus ligger på det som man inte vill tänka på, det man vill få ut ur hjärnan. Man bara matas med nya ätstörda tankar.
SvaraRadera