Min diet är rätt enahanda och sockersuget är maffigt. Räddningen är mörk choklad och bananer. Jag har inte mycket för mig, trött och grinig som jag är, men en höstpromenad och lite gungande på en stor gunga lyfte mitt humör. Nu är jag inte den potentiellt eldsprutande drake som jag var tidigare idag och det är ju skönt.
Hela tiden ligger längtan till lägre siffror i bakhuvudet. Så trött på debatten i mitt huvud om varför jag ska och inte ska gå ner i vikt. Jag önskar, som så många gånger förut, att någon visste vilket krig jag har försökt vinna och hur mycket det krävt av mig. För det har det. Det skulle betyda så mycket om någon sa det till mig, att jag har kämpat hårt och att jag blivit frisk. Att jag varit sjuk, men att jag är frisk nu. Då skulle jag kanske kunna släppa det. Typ vara lite stolt. Nu vet jag bara inte vad jag känner. Längtan och lättnad och allt möjligt.
Hela tiden ligger längtan till lägre siffror i bakhuvudet. Så trött på debatten i mitt huvud om varför jag ska och inte ska gå ner i vikt. Jag önskar, som så många gånger förut, att någon visste vilket krig jag har försökt vinna och hur mycket det krävt av mig. För det har det. Det skulle betyda så mycket om någon sa det till mig, att jag har kämpat hårt och att jag blivit frisk. Att jag varit sjuk, men att jag är frisk nu. Då skulle jag kanske kunna släppa det. Typ vara lite stolt. Nu vet jag bara inte vad jag känner. Längtan och lättnad och allt möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar